Jag är ledsen att jag skriver så illa att du tror att jag anser att ni inte vet något om hur det är att vara gifta. Tvärtom menar jag att det inte är annorlunda än att leva tillsammans utan att vara registrerade hos skattemyndigheten. Du och din fru är som gjorda för varandra, men det vore ni även om ni inte gifte er.
Att det kommer att gå ännu bättre nästa gång ni målar en vägg beror inte på att ni gift er under tiden, utan att ni lärde er något. Både om att måla väggar, om er själva och om varandra.
Nej, äktenskapet är en civilrättslig historia som är praktisk men inte viktigt förrän man skiljer sig. Eller i alla fall inte innan man får barn.
I ditt förra brev skrev du att “Jag har läst att skilsmässostatistiken är katastrofal i Sverige”. Jag antar att du menar att skilsmässorna är katastrofalt många.
Jag tycker också att skilsmässostatistiken är, inte katastrofal men, illavarslande men från motsatt perspektiv.
Jag tror att alldeles för många stannar i äktenskap som sliter, tär och förstör. För många stannar hos någon som misshandlar dem psykiskt eller fysiskt. För många stannar hos den som krymper dem som människor. För många stannar i urusla relationer “för barnens skull”. Precis som om inte barn skulle ha det bättre med en glad mamma och pappa på var sitt håll än med två olyckliga föräldrar under samma tak. Och en hel massa människor fortsätter i sina dåliga relationer av rädsla för det okända eller för att det är billigare med en hyra än två. Men jag har aldrig i min omgivning träffat några som skilt sig lättvindigt.
Sen är det väl ren matematik att fler skiljer sig när fler gifter sig.
Dessutom är jag förbannat trött på TV. Jag tittade på TV i veckan för första gången den här sommaren och alla dessa nakna och halvnakna kockar, inredningsprogram och öde-ö-såpor kan slänga sig i väggen. Dokumentären om hur svenska pingislandslaget slog kineserna med 5-0 i VM-finalen 1989 hade allt. Dramatik, sorg, glädje, hjältar och en massa pedagogik om att inte lämna bordet och vikten av att ha topspinn i backhand – eller hur det nu var. Men det var nog det enda värt att se på TV denna sommar.
Och nu undrar jag bara: vilken färg målade ni väggarna i?
Kram
Kerstin




