Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Är det så? Blev jag ägd där? Jag är inte skolad i retorik och så men jag snappar upp några rätt elaka härskartekniker i ditt brev. Shit, vad däng jag fick.

Det spelar nog ingen roll vad jag svarar.

För vad jag än säger verkar det vara fel.

Du har fel

Är inte säker på om en 70-talist förstår hur bra Stig Lindberg var.

Igen Tobias!

Du är så duktig och vuxen, men du kan inte utgå ifrån att alla handlar rationellt och gör det som är bäst för dem. Jag som trodde att jag var den naiva av oss två. Att veta vad som är bäst och att göra det bästa har inte med varandra att göra för alla.

“Vill du vara en sådan som röker så är det du som bestämmer det.
Vill du vara en sådan som inte röker så bestämmer du det också.”

Det är inte riktigt så enkelt, och det har du glömt.

1. Jag identifierar mig som rökare
2. Jag vill egentligen inte sluta röka
3. Jag är dåligt förberedd, stressade fram beslutet
4. Jag har aldrig försökt på riktigt tidigare

Trots det måste jag sluta röka. Av olika orsaker. Att jag gör ett helhjärtat försök, att jag gör det på Allen Carrs sätt och att jag fortsätter att försöka tycker jag du ska ge mig cred för, istället för att läxa upp mig.

Att det gick smidigt och relativt smärtfritt för dig att sluta (den här gången) tycker jag inte är något bra skäl till att bli självgod.

Trots det tycker jag mycket om dig och är inte avundsjuk utan bara glad för din skull.

Kerstin

PS. Tur du tycker om mig bara jag vet vad som är bäst. Att jag inte behöver göra det bästa. Det hade varit trist att lägga ner bloggen nu.

Jag svarar direkt: Jag tycker om dig om du vet vad som är bäst för dig. Jag vill inte ha Allen Carr emellan oss, frid över hans minne, för han lever inte längre. Han dog i lungcancer för ett par år sedan.

Jag tror också något på att vi inte ska hänga upp oss på en enda metod utan att vi ska tänka stort och brett. Vad är bäst för just mig?

Om du kan vara en rökare som inte röker så är väl allt toppen?

Jag tycker om dig om du vet vad som är bäst för dig.

Du bestämmer vem du är och vad du vill göra med ditt liv.

Vill du vara en sådan som röker så är det du som bestämmer det.

Vill du vara en sådan som inte röker så bestämmer du det också.

Det som inte ska behöva bestämma över dig är ett beroende, ett missbruk. Inget, Kerstin, ska säga åt dig vad du ska göra eller vem du ska vara, utan att du själv tillåter det.

Godnatt för idag!

Och kram!

Men vad fan!

Jag är ledsen att jag inte kan tycka om Allen Carr. Förlåt. Har vi verkligen läst samma bok? I mina ögon är han en kusin till John Gray (som jag inte läst ett ord av, men som retade upp mig och halva Sverige i Skavlan), också en lyckoguru och nasare helt utan nyttiga och fruktbara tvivel.

Det är säkert sant det Carr säger om att sluta röka. Men han påstår sig sitta inne med den enda sanningen, och det finns aldrig bara en sanning.

Och det är sant det du skriver också. Det mesta av det.

Jag tror faktiskt inte att jag haft så speciellt svår fysisk abstinens, om inte oförmågan att sova är fysisk, men den psykiska abstinensen blir värre för var dag som går. Värre efter nästan en vecka!

Men det värsta är den person jag blivit. Det händer så mycket kul i mitt liv, och det enda jag gör är att gnälla, klaga och självupptaget tycka synd om mig. Fy fan, jag är inte lagd åt självhat, men just nu skulle jag inte vilja vara kompis med mig.

Jag kan inte bli icke-rökare med Carrs metod. Inte nu i alla fall. Och tror jag på honom kan jag inte bli icke-rökare på viljestyrka. Den enda metod som står tillbuds.

Jag vill inte bli en smygrökande icke-rökare, så därför återgår jag till att vara rökare.

Men, med risk för att låta hur knäpp som helst – jag har inte rökt ännu och tänker inte göra det på ett tag. Kanske kan jag bli rökaren som inte röker.

Som rökaren som inte röker slipper jag också bli en sådan där självgod icke-rökare.

Det här är bara knäppa ordklyverier, men det kanske hjälper mig att inte vara så arg.

Vilket tycker du är värst? Om jag röker eller att jag inte gillar Carr? Du får välja.

Kramar och förlåt igen

Kerstin

Noterar att du skriver ”Äh!” i kommentarfältet under mitt senaste inlägg. ”Äh!”? Är det en fight du vill ha? Hur fan kan du bara skriva ”Äh!” efter ett sådant brev?

Hej Kerstin!

Nu lägger jag allt annat åt sidan en stund och ska försöka svara på ditt senaste brev och det är inte lätt att lägga orden rätt här. Jag känner igen så mycket i det du skriver. Jag tror mig veta att du inte är mottaglig för dessa ord just nu, men jag skulle inte vara din vän om jag inte försökte säga något i det här läget.

Så jag säger det bara, så här rakt ut: Börja inte röka igen, snälla du!

Allen Carr, som du inte tycker om, skriver att det inte går att sluta röka på ren viljestyrka. Hans tes går ut på att du först måste acceptera att du är beroende av nikotin och sedan bestämma dig för att du inte behöver nikotinet. Nikotinet, speciellt i den form som kommer med cigaretter, dödar oss långsamt. Vi vet att det inte är bra att röka. Rökningen gör oss inte lyckligare, den får oss inte att slappna av, vi blir inte hälsosammare. I stället förstör rökningen vårt naturliga sätt att slappna av, och kroppens naturliga sätt att skydda sig, och återhämta sig, från sjukdomar.

Alla vet idag att det inte är bra att röka.

Och alla som är rökare vet hur fruktansvärt svårt det är att sluta och hur kloka och riktiga ens argument att fortsätta röka låter när abstinensen rasar i kroppen.

Jag har försökt själv i många år och alltid börjat igen. Jag läste Allen Carrs bok ”Äntligen icke-rökare” och slutade, och började igen efter två veckor. Jag var tvungen att ställa mig frågan varför jag började igen. Ville jag röka? Nej. Varför började jag igen då? Vet inte. Är jag svag? Nej.

Jag tror att ett problem är att vi missbrukare är vana vid att få en quick fix. Vi blir rastlösa, tänder en cigarett, och känner oss lugnare efter trettio sekunder.

Att sluta röka är ingen quick fix. Du upplever kanske en annan vilopuls, att du får luktsinnet tillbaka, och annat sådant efter bara ett par dygn – men resten av tiden är en lång plåga. Timmarna sniglar sig förbi. Det verkar aldrig ta slut. Allen Carr är glad och käck och säger att det är roligt att sluta röka.

Det är det verkligen inte.

En fruktansvärd tanke kryper sig på: ”Kommer resten av mitt liv vara så här hemskt?”

Med en cigarett mår du bra i en timma. Sedan börjar oron igen. Och så röker du en till. Och så börjar tankarna på cancer komma smygande igen, och alla tankar om hur dyrt det är, att det knappast ens är socialt accepterat längre att röka offentligt; alla dom där tankarna som alltid får oss att vilja sluta medan vi står där och röker. Men bara under tiden vi röker; för när vi inte röker så resignerar vi ofta, rycker på axlarna och accepterar att vi är rökare.

Och då tar du en cigarett till för att lugna ner dig. Och tänker: ”Jaha, men jag slutar en annan gång. Någon gång ska jag väl sluta.”

Det är aldrig rätt tid att sluta röka. Det finns alltid något som måste göras. Ett jobb att sköta, en familjemedlem som behöver råd och stöd, något oförutsett som händer.

Det är aldrig rätt tid om du inte bestämmer dig för att du inte vill röka mer.

Är det roligt att sluta röka? Nej, det är det inte. Men jag har upptäckt en sak. Det kan vara roligt att sluta röka när du väl inser att det är rätt, att det är något du vill, och framförallt: att du faktiskt inte behöver röka för att må bra. Du behöver inte nikotin för att må bra. Du mår tusen gånger bättre utan nikotin, om du bara tar dig igenom 3-14 dagars abstinensbesvär.

Jag slutar röka enbart för min egen skull. Jag vill leva. Jag vill inte betala 53 kronor om dagen för att ta livet av mig själv. Jag ska gifta mig i sommar, vi vill ha barn. Jag vill göra allt jag kan för att få leva några år till.

Jag hoppas att du får tid att sitta ner och fundera på varför du vill sluta röka, och sedan bestämma dig för att det är något du verkligen vill.

Åk till din stuga. Häll upp ett glas vin. Tänd en cigarett. Skriv på ett papper dina tankar om varför du vill sluta röka.

Och så hoppar du upp i sadeln igen sedan när du är redo.

Jag tycker mycket om dig.

Kram,

Tobias

Men, eftersom man inte kan sluta röka på ren vilja så börjar jag röka igen.

Fast inte riktigt ännu.

Lycka till Tobias. Du har min fulla beundran för att du klarat av att gå vidare.

Kerstin

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.